Bergand är en fågel som tillhör gruppen dykänder inom familjen änder. Den är en flyttfågel som häckar cirkumpolärt i de arktiska och subarktiska regionerna på tundra och i norra gränsen av tajgan. Arten minskar i antal, bland annat mycket kraftigt i Östersjön, men det globala beståndet anses ändå livskraftigt. Allmänna kännetecken är en and som är litet större och mer kompakt än viggen. Ingen tofs. Hanens rygg ljusgrå, honan ljusbrun, ljust vid näbbroten och på kinden. Den blågrå näbben har en svart nagel.Storlek c:a Längd 42-51 cm, vingbredd 71-80 cm, vikt 860-900 g. Den bygger sitt bo i skydd av växtlighet eller öppet, byggt av torrt hö och dun. Vid häckning läggs 7-12 ägg i maj-juni. Endast honan ruvar, ruvningstid 24-25 dygn. Ungarna lär sig flyga som 7-8 veckor gamla. Ungarna borymmare, söker själva sin föda redan som mycket små, men kullen håller sällskap med honan.
Den minskande stammen häckar i havsmiljö (Bottenvikens skärgård) och i fjällsjöar.
Höstflyttningen i oktober-november, återkomst i maj. Övervintrar i Östersjön, Nordsjön och Medelhavet. Arten är minskande.
Födan består av bottendjur, växtdelar.
Lätet är ett hest “karr karr”.
En bergandshane i praktdräkt liknar en vigghane men är litet större än denna, ryggen är gråvit och huvudet saknar tofs. Huvudet har grön och bröstet har violett metallglans. Bergandshonan är ljusare brun än vigghonan och buken är till större del vit. Näbben har en bred vit ring vid roten och kinden har ofta en ljus fläck.
Berganden har ett vitt vingband. Huvudet är stort och rundat. På grund av den toppiga hjässan är huvudets form litet trekantigt. Tarserna är blågrå, näbben är gråblå, näbbnageln är svart och iris är gul.