Ekorren kan genom sin långsträckta kropp, sin yviga svans och sina tofsprydda öron knappast förväxlas med någon annan art i Sverige. Gråekorre som, liksom ekorre, har vit buk, medan de övriga arterna har rödbrun eller beige buk. Längder: kropp 19–28 cm, svans 14–24 cm. Vikt upp till 480 g, oftast 200–350 g. Den mycket yviga svansen gör arten omisskännlig. Pälsen är sommartid vanligen rödbrun på översidan, lite mörkare mitt på ryggen, och vit på undersidan. Vissa individer är mörkare bruna till svartbruna på hela översidan. Svansen är mycket långhårig (yvig) och gråsvart, oftast mörkare än resten av översidan. Under vintern får översidan en tätare och mer grå päls. Öronen är ganska långa och försedda med långa hår, så att de ser ut att ha tofsar längst ut. Baktassarna är långa medan framtassarna är korta och mycket rörliga, vilket gör att arten kan hantera föda och andra föremål som om den hade händer. Ekorre har jagats mycket för sin fina päls. De har spetsiga böjda klor med fem tår både på fram- och baktassarna. Detta ger bra fäste när djuret klättrar. Den fjärde tån på baktassen är förlängd, och hela foten kan vridas i sin axel 180 grader, när ekorren klättrar nedför trädstammarna. Tummen är starkt förminskad och används enbart som stöd till att hålla födan när den äter.Vår svenska ekorre har det vetenskapliga namnet Sciurus vulgaris. Sciurus är släktnamnet och betyder ”han som skuggar sig med svansen”. Artnamnet vulgaris betyder vanlig.
Ekorre är huvudsakligen dagaktiv och ursprungligen barrskogslevande. Den rör sig mycket vigt i träden och kan ta sig ut även på tunna grenar och kvistar för att hämta kottar eller nötter. Den äter under större delen av året främst frön av gran och tall, men under sommarhalvåret äter den också bär, nötter, svampar och gröna växtdelar, ibland också ollon. Den har anpassat sig bra till mänsklig bebyggelse och finns även i parker och trädgårdar, så länge det finns tillgång på föda. Under vintern besöker den regelbundet fågelmatningar för att ta för sig av solrosfrön och jordnötter. Den sitter på ett karakteristiskt upprätt sätt med hela bakfötterna mot underlaget medan den tar upp och håller frön med framtassarna medan den skalar dem. Kottar hålls också mellan framtassarna medan ekorren plockar fram frö efter frö. Det går att se på en ”skalad” kotte om den är bearbetad av en ekorre, en skogsmus, en större hackspett eller en korsnäbb.
Ekorre parar sig under vårvintern till sommaren och föder en kull med upp till åtta ungar Boet utgörs ofta av ett täckt, klotformigt risbo fodrat med mossa och skägglav i en tät gran. Ibland används ett trädhål som boplats.
UtbredningEkorre förekommer i hela Sverige inkl. Öland och Gotland. Den finns i stora delar av Europa och österut genom hela Asien till Koreahalvön, norra Japan och Kamtjatkahalvön.