Typiska kännetecken:
40 – 48 cm. Vit med svart rygg. Ett trekantigt svart-grönt huvud med en rund vit fläck vid näbbroten. Honan grå med brunt huvud. Förekommer vid alla typer av sötvatten, men verkar föredra måttligt djupa sjöar och dammar med gles förekoms av vattenväxter. Äter snäckor, musslor, insektslarver och en del fröer. Hanen frambringar i flykten ett typiskt vinande vingljud. Under sitt spel låter hannen höra ett ljudligt snabbt ”ve-veäk” följt av ett lågt knarrande läte. Häckar i holkar, spillkråkebon eller ihåliga träd. Knipan är mycket utbredd häckfågel i större delen av landet. Dock saknas den eller är mycket ovanlig längs kusterna i södra Sverige samt på Gotland och Öland. Knipan är vad man kallar en hålbyggare. Det innebär att hon inte lägger sitt bo öppet, utan vill ha skydd för sig och sina ungar i en hålighet. I april lägger honan 8 – 12 blågröna ägg som omges med en krans av dun.När ungarna sedan har kläckts så försöker honan locka ut dem ur holken för att sedan promenera ner med dem till sjön. Kan hon inte locka ut ungarna så går hon in i boet och knuffar helt bryskt ut dem. I äldre fågelböcker berättas det också att om boet ligger högt upp på 12 – 15 meters höjd så kan hon ta ungarna och klämma fast dem under hakan med näbben och sedan flyga ut med dem en efter en. Detta skedde alltid nattetid.När hösten kommer och sjöarna börjar frysa till så flyttar knipan söderut så långt som det behövs för att finna öppet vatten. Oftast inte längre ner än till Danmark.