Typiska kännetecken: 
22 cm. Vuxen fågel i sommardräkt har en svart fjäderdräkt som skimrar i blått, grönt och purpur, med ljusa beigaktiga fläckar på ryggen. Till hösten får stararna flera ljusa fläckar över hela kroppen.
Blandas ofta ihop med koltrasten, men staren har en kortare stjärt, glansigare fjäderdräkt, och på marken så ”går” staren mestadels, medan koltrasten oftast hoppar ”jämfota”.
Är en vanlig häckfågel i södra och mellersta Sverige upp till norra Värmland och södra Dalarna. Finns sedan även ganska allmänt i en bred zon längs med hela Norrlandskusten. Sin största utbredning hade staren under 1960-talet då det fanns häckande par även i hela Norrbotten och i stora delar av norra Lappland. Äter: Insekter och deras larver, maskar, sniglar och diverse bär, frukter och frön. Läte: Gunnar Brusewitz skriver att sången låter som ett gammalt utslitet positiv, men i den gnisslande och visslande sången förkommer det ibland klara flöjtande toner, och ofta är det invävt härmningar från diverse andra fågelarter. Häckar:
I trädhål och gärna i holkar. Fågelholken har Indierna hittat på, och det var i slutet av 1700-talet som holken infördes till Europa via Orienten.
Men en del starar kan finna sig till rätta lite varstans. Ibland kan den bygga sitt bo i stenrösen, ibland i vedbalar eller också i gamla höstackar. Staren är känd från Sverige sedan de tidiga delarna av 1500-talet. En flygande starflock håller alltid ihop som ett litet moln, och detta skall enligt en del forskare vara upphovet till hans latinska namn ”Sturnus” men också till det svenska namnet ”stare”. Under 1970 talet har staren minskat kraftigt i antal, både i Sverige och i Finland. En del av minskningen tror man beror på förändringar i jordbruket, men även den intensiva jakten på starar under höstflyttningen i en del västeuropeiska länder kan vara en bidragande orsak. Under mitten av 1990 beräknades antalet starar i Sverige vara ca. 750.000 – 1.500.000 par. Staren hör till de fåglar som kommer tidigast på våren. redan i februari kan de första visa sig, men de flesta kommer till Mellansverige i mitten på mars. Liksom så många andra fåglar med välkända läten ansågs också staren vara en pålitlig väderspåman. När han lät höra sin mjuka flöjtvissling var man säker på att det skulle bli regn.