Typiska kännetecken:
15 cm. Hanen är grå på ryggen med svarta vingar och en svart mask över ögat. Undersidan är vit. Honan mer brunaktig i samma mönster. Sitter ofta och bugar och knixar på stenar och gärdsgårdar. Flyger lågt över marken och visar då den vita övergumpen, och den svart och vit-tecknade stjärten. Den häckar förhållandevis vanligt i hela Sverige, utom i det inre av Sverige som består av enbart granskog. Den vill gärna he lite öppen teräng med uppstickande stenar eller bergknallar. Förekommer även långt upp i fjällvärlden vilket gör Stenskvättan till en av de mest spridda arterna i Sverige. Övervintrar i tropiska Afrika.Äter:
i huvudsak insekter som håller till på, eller nära marken. Läte: Sången är en gnällig liten drill. I flykten hörs ett smackande läte. Boet byggs i stengärdsgårdar, under stenar, eller i jordhål. Det är byggt av strån, rottrådar och mossa. Fodras sedan med fjädrar. Under 1900-talet har stenskvättan minskat i Sverige. Denna minskning kan i första hand kopplas till de förändringar som skett i jordbrukslandskapet, där inslaget av stenrösen, stengärdsgårdar och dikeskanter minskat allt mer. Mest påtaglig har minskningen varit i norra Svealand och södra Norrland samt i Blekinge.