Stillahavslom är en fågel som tillhör familjen lommar.Den häckar i på tundran i norra Nordamerika och i nordöstra Sibirien. Vintertid hittas den utmed Nordamerikas västkust samt i östra Asien i ett område från Kamtjatkas sydöstliga spets till Japans nordöstliga kuster. Mycket sällsynt har den påträffats i Europa.
Häckande adulta fåglar påminner om en mindre och slankare variant av storlom. Könen är lika. De har grått huvud, svart strupe, vitt bröst, vit underdel, mörk rygg med ett rutat vitt mönster. Näbben är svart. Fåglar i vinterdräkt är grå och vita och deras näbb är vitaktig. Den är mycket svår att skilja från storlom men de största skillnaderna, förutom storleken, är att stillahavslommen har en klenare och kortare näbb och rundare huvud. Juvenilen har en kraftigt vattrad rygg likt en svartnäbbad islom.
Stillahavslommen är till största delen en flyttfågel som häckar på tundran vid djupa sjöar i norra Nordamerika, i Alaska och Kanada så långt österut som till Baffinön, samt i nordöstra Sibirien kring kusterna av Kolyma och Tjuktjerhalvön. Sina vinterkvarter har den utefter Nordamerikas västkust och i ett område från Kamtjatkas sydöstliga spets, vid Kurilerna och Japans nordöstliga kuster.
Den 8 maj 2015 gjordes det första fyndet i Sverige, utanför Stenshuvud i Skåne.
Arten flyttar till skillnad från de andra lommarna i flock och de lämnar sina sötvattensområden där de häckar för att övervintra i marina kustområden. De placerar sitt plattformsliknande bo direkt på marken och lägger vanligtvis två ägg som ruvas i 23–25 dagar. Likt de andra lommarna lever den av fisk som den fångar dykande under vattnet.