Typiska kännetecken:
Ganska stor and. Ca 50-60 cm. Vingspann ca 80-90 cm. Hanen känns i häckningsdräkt lätt igen på huvudets och halsens chokladbruna färg, mot Vilken de vita kilarna på halsens sidor skarpt kontrasterar, samt på den långa och sylvassa stjärten. Honan liknar mycket en gräsandhona men är slankare och ljusare samt har grå näbb, otydlig vingspegel och spetsig stjärt. Häckar sällsynt. Minst ovanlig på Öland och Gotland samt vid norra norrlandskusten och i fjällen. Äter: Växtdelar, vatteninsekter, blötdjur och kräftdjur. Läte: Hanens läte är en mjuk vissling. Honan ett sjunkande ”kvack” som liknar gräsandens. Boet är en grund och fodrad grop i marken på relativ torr plats i anslutning till våtmark eller strand. Stjärtanden trivs bäst i tämligen öppen ter­räng. Dess mest typiska häckningslokaler är sålunda stora tjärnar omgivna av myrar, eller sel omgivna av slåtterängar, och den häckar även gärna vid öppna havskuster med vid­sträckta strandängar. Dock kan stjärtanden även häcka vid vatten av andra typer, men tillgång till betesängar tycks vara lika viktig för denna art som för bläsanden.
Boet ligger vanligen i en grästuva eller un­der en buske, ofta ganska långt från vattnet. Äggläggningen börjar i april i de södra de­larna av landet, men kan längst i norr ske så sent som i juni. De 7-10 äggen är grågröna, och bodunet är mörkbrunt med ljus mittfläck. Ruvningen varar i omkring 23 dagar. Stjärtandens föda utgörs av frön och skott av vattenväxter, spätt gräs samt vatteninsekter, små kräftdjur och mollusker. Under flyttningen livnär de sig vid kusterna i stor utsträckning av bandtång. Stjärtänder övervintrar i Västeuropa eller runt Medelhavet. Flyttar i augusti-september. Åter i april-maj.