Typiska kännetecken:
23 cm. Våran vanligaste hackspett. Har en iögonfallande vit fläck på var vinge. Hannen har svart hjässa med röd nacke, honan saknar röd nackfläck och ungfåglarna har röd hjässa. Samtliga har röda undre stjärttäckare. Den mest spridda av våra hackspettar. Förekommer allmänt i hela landet norrut till Lycksele Lappmark och södra Norrbotten. Längre norrut blir den mer sällsynt och saknas helt som häckfågel i fjällbjörkskogen. Äter: Främst insekter, larver och andra smådjur som den hittar i trädstammarnas barkspringor eller under barken på döda och sjuka träd. På vintern lever den framför allt av barrträdens frön. Läte: Vanligaste lätet ett vasst ”kyck”. Trummar ofta på våren med ca. 10 snabba slag per sekund. Boet hackas oftast ut i ett lövträd. Ibland börjar hanen på flera hål samtidigt innan han fullföljer ett av dem till ett färdigt bohål. Det händer ibland att den större hackspetten använder samma boträd år efter år, men hackar då upp nya bohål intill de gamla. Tidigt på våren börjar hackspettarnas trumvirvlar att höras och hanen börjar då sin uppvaktning av honan. Kullen består av fyra till sju ägg, ibland åtta. Båda könen ruvar, hanen mest om natten. Efter 15 dagar kläcks äggen och ungarna stannar i boet under ca. 20 till 24 dagar. Större hackspetten är inte specialiserad på någon viss sorts föda. Under sommarhalvåret söker den mest efter insekter och andra smådjur i trädstammar och under vintern lever den framför allt av frön som den hackar ur barrträdens kottar. Det är för detta ändamål som den använder de ”hackspettsmedjor” som man ofta träffar på i skogen. De består av en barkspringa där hackspetten kilar fast kottarna och sedan hackar upp fjällen och plockar fram fröna. En engelsk undersökning har visat att en hackspett under en vintersäsong konsumerar upp till över tre tusen kottar. Under vissa vintrar med dålig tillgång på kottar flyttar större hackspetten i stora flockar söderut och kan då nå långt ner i Europa.