Typiska kännetecken:
90 cm. Stor, svart, långhalsad sjö/havsfågel med en gul eller rödaktig fläck vid näbbroten. Ses ofta sitta på en sten och torka sina utbredda vingar. Häckar och uppehåller sig vid såväl kusten som i sjöar oftast på grunt vatten. Äter: Fisk. Generalist och opportunist, dvs äter de flesta förekommande arter inom ett rimligt storleksintervall. Vanligaste byten i sjöar är mört, gärs och abborre, vid kusten strömming, tånglake, mört och abborre. Ålen förekommer endast sällsynt i födan. Läte: Grovt skorrande och kacklande läten. Häckar oftast kolonivis på öar och skär och bygger ett bo av grenar, tång och annat material. Ibland även på marken eller i buskar. Skarven är en skicklig dykare och fångar sitt byte vid botten eller i fria vattenmassan. Fiske i grupp är vanligt förekommande. Eftersom fjäderdräkten inte är lika vattenavvisande som hos andra vattenlevande fåglar, vistas de inte i vattnet mer än nödvändigt. I april-juni läggs de tre till fem äggen och ruvas av båda makarna i 29 till 31 dagar. Efter ytterligare 50 dagar kan ungarna flyga, men de stannar ännu ett tag i omgivningarna för att till kvällen återvända till häckningskolonierna för övernattning. Merparten av den svenska storskarven övervintrar i södra Europa.