Typiska kännetecken:
23 cm. Jämn brun ovansida, ljus undersida med tydliga mörka fläckar. Förekommer allmänt i hela Sverige.Äter: inte så mycket bär och frukt som koltrasten och björktrasten, utan föredrar olika smådjur såsom skalbaggar, maskar och mollusker. Läte: Flöjtande toner som påminner om koltrasten, men stroferna är korta och variationsrika. Varje strof upprepas flera gånger efter varandra. Oftast tre gånger. Härmning av andra fåglars läten kan också läggas in som ett motiv. Häckar: I så gott som alla typer av skogar. Taltrasten är den allmännaste av våra trastar och antalet häckande par i Sverige uppskattas till mellan 1.500.000 – 3.000.000 par. Som boplats väljer taltrasten helst en ung och tät gran, och boet brukar ligga på omkring två meters höjd, ofta lägre. Det är byggt med en stomme av torra kvistar, mossa och lavar, och innanför denna en boskål med släta, pappersaktiga väggar. Honan som ensam bygger boet, åstadkommer denna skål genom att mura väggarna med en blandning av murkna träflisor och saliv som hon sedan formar genom att lägga sig ned och trycka med bröstet och buken mot skålens väggar.Äggen är lätt igenkännliga, klart blågröna och glest beströdda med svarta och rödbruna fläckar. Kullen består av fem till sex ägg och läggs i maj. I södra delarna av landet lägger honan senare även en andra kull. Honan ruvar ensam i fjorton dagar och ungarna stannar sedan ytterligare fjorton dagar innan de flyger ut. Ungarna matas av båda föräldrarna. Under september till oktober flyttar taltrastarna mot sydväst. Sträcket äger till stor del rum nattetid, och man kan känna igen taltrastarna på de ofta upprepade, fina lockläterna. Sträcket går på bred front. På våren kommer de tillbaka i början på april. Taltrast är landskapsfågel för Småland.