56 – 61 cm. En av våra minsta gäss. Knappt som en ejder. Mörk, grå-svart gås med en vit ”öppen” ring på den svarta halsen. Det vita saknas dock hos ungfåglar. I övrigt brunsvart buk med vitt akterparti.
Häckar ej i Sverige men passerar i stora antal under flyttningen mellan östra Sibirien och Brittiska öarna. Äter bandtång, alger och gräs. Lätet är ett nasalt brummande ”krråp” som hörs i flykten. Häckar på små holmar och skär vid arktiska havskuster. Det finns tre olika raser av prutgäss. Den som beskrivs här är den som oftast ses i Sverige och som häckar i västra Sibirien. Sällsynt ses den mer ljusbukiga prutgåsen vars häckning är på Grönland och Svalbard, samt rasen ”nigricans” som häckar i östra Sibirien och Kanada. Prutgåsen häckar helst på små holmar och skär vid arktiska havskuster. Man finner dem ofta häckande tillsammans med ejdrar. Äggläggningen sker i slutet av juni, och de tre till sex äggen är gräddvita. Bodunet är gråaktigt. Som hos andra gäss håller hanen vakt medan honan ruvar. När äggen kläcks hjälper båda föräldrarna till med fostran och försvaret av ungarna. Ruvningstiden är 25 dagar. Ungarna blir flygfärdiga efter 40 till 50 dygn. Höststräcket av prutgäss passerar Sverige huvudsakligen mellan 15 september till slutet av oktober och vårsträcket från slutet av april till början av juni. Under sträcker följer prutgåsen i huvudsak kustlinjen. Över 103.000 prutgäss övervintrar i Storbritannien och det är ca. hälften av den totala världspopulationen.