Typiska kännetecken:
15 cm. En kraftigt byggd fink med grov näbb. Den gamla hanen känns lätt igen på dess grönaktiga fjäderdräkt med lysande gula handpennor, som bildar ett gult band på den hopfällda vingen. Den har även gult på stjärtkanterna, medan de mellersta stjärtpennorna är svartbruna. Honan är mer gråbrun, men även hon har antydan till gult på handpennor och stjärt. Ungfåglarna är kraftigt längsstreckade på både rygg- och buksidan.Finns företrädesvis i hagar, enbuskmarker, i trädgårdar och parker över nästan hela landet med högst täthet i de södra och mellersta delarna.Äter frön, och insekter. Den besöker gärna fågelbord under vintern där dess favoritföda är feta frön, såsom solrosfrön och hampfrön.Lätet påminner om kanariefågelns drillande, speciellt under flykten. Har även ett utdraget kväkande läte. Sången framförs i olika tonlägen.Häckar i enbuskar eller täta granar på några meters höjd. Boet består av en skål av mossa med inflätade småkvistar och grövre strån, invändigt fodrat med hår och fjädrar. Hanen hjälper till med bobyggandet och matar honan under ruvningen