Typiska kännetecken:
Ca 26 cm. Vingspann 40-45 cm. Kort stjärt och en lite nedåtböjd rödaktig näbb. Gråaktigt bröst, ryggen brun med svarta streck., förekommer i Götaland och Svealand .Äter små fiskar, kräftdjur, blötdjur, insekter och deras larver. Har olika läten. T.ex. ett envetet hamrande som kan pågå i timmar eller ett vilt grymtande läte som påminner om en skrikande gris.Det flytande boet byggs av vass och gräs. Ett tiotal ägg ruvas i ca tre veckor. Ofta läggs två kullar per säsong.Rallen är ungefär som en trast i storlek. Vid islossningen infinner sig vattenrallen som så många andra av slättsjöarnas fåglar. Mest håller den till i bladvassen, där vattendjupet är ringa, och i angränsande starr- och videdjungler. Hannarna utkämpar häftiga revirstrider. I senare hälften av maj byggs boet, en rätt stadig korg av vass- och starrblad, i en fjolårstuva, där starren dras ihop till ett skyddande tak. Rallen vill ha skydd mot spanande kråkor och kärrhökar. De sex till tolv gulvita äggen är fläckade i grått och rödbrunt, starkt glänsande och ser ut att vara gjorda av porslin. De läggs i senare hälften av maj eller i juni och ruvas av båda könen i nitton till tjugo dagar, mest dock av honan. Strax före kläckningen förses boet med en vall runt kanterna för att de små ungarna, som under första tiden inte är simkunniga, ej skall trilla i vattnet. Rallen ruvar hårt och lämnar ej boet i brådrasket.Vattenrallen för ett ganska undanskymt liv i vassar kring våtmarker och slättsjöar och märks mest på grund av lätet.Man ser sällan vattenrallen flyga och därför trodde man förr att den och kornknarren begav sig iväg till fots om hösten. Nu vet man att den är en nattflyttare som drar till Syd- och Västeuropa i mitten av oktober. Återkommer så snart isen är borta.I slutet av 1990-talet uppskattades beståndet till omkring 5000 par.