Typiska kännetecken:
43 cm. Omisskännlig, smäcker vadare med lång, smal och tydligt uppåtböjd näbb.
Finns sällsynt i de allra sydligaste delarna av landets kuster. Äter insekter, smärre blöt- och kräftdjur. Lätet är ett starkt och en smula ängsligt upprepande plyt, plyt. Häckar på flacka och öppna kustpartier framförallt på Gotland, Öland och i Halland. På Getteröns fågelstation i Varberg arrangeras varje år Skärfläckans dag. Skärfläckan är fortfarande en sällsynt fågel i Sverige. Arten är kolonihäckare och dess häckningsplatser är tydligt koncentrerade till ett mindre antal platser. Största beståndet finns för närvarande på Gotland med lite drygt 400 häckande par. I slutet av mars eller april är skärfläckorna tillbaka på sina häckplatser, där deras närvaro uppmärksammas genom sitt livliga och nervösa uppträdande. De syns på långt håll och hörs på ännu längre hörs deras läten. De föredrar flacka och öppna kustpartier. Gärna vid grunda havsvikar och bukter med stora arealer grunt vatten och sandiga eller slammiga bottnar. De normalt fyra grå-gula äggen med svarta fläckar på, läggs i en grund grop i sanden. Det är inte ovanligt att skärfläckorna värper i varandras bon varför man ibland kan finna reden med dubbelt så stora kullar. Många skärfläckebon går ofta till spillo, då plötsligt högvatten dränker de lågt liggande häckplatserna, andra trampas sönder av betande kreatur. Vid omläggning består kullen ofta av bara tre ägg. Födan består av insekter och smärre blöt- och kräftdjur som skärfläckan fångar med vispande huvudrörelser åt sidorna, då den vadar eller simmar i strandvattnet. Den kan också gå med hela halsen och framkroppen i vattnet och söka föda. I slutet av april och i maj börjar ruvningen som sköts av båda makarna i 21 till 25 dygn. Redan i början av juli kan de första lämna häckplatserna, och höststräcket pågår till in i september. De flesta av våra skärfläckor övervintrar vid Västeuropas kuster. Några fortsätter ända ner till Nordafrika