Ljungpiparen är en stor pipare (28cm), med gulbrun översida, vita armhålor och vingundersidor. Har sommartid svarta kinder, svart strupe och undersida som begränsas av en vit bord.
Har en vidsträckt utbredning. Huvudbeståndet finns i fjällkedjan och de fjällnära områderna i Norrland.
Äter insekter, men även blötdjur, maskar och bär.
Lätet är ett mjukt visslande ”tly-i”.
Vid häckningen placeras boet i en grop på marken.  Ljungpiparen trivs i öppna hedartade miljöer med kortvuxen växtlighet. Viktiga häckningsmiljöer är kala högmossar, alvarmark, ljunghedar och större fuktiga myrar och fjällhedar. I motsats till många andra vadare kräver ljungpiparen inte närhet till vatten. Tillbakagången i södra Sverige kan förmodligen till stor del förklaras av en ökad förbuskning och igenväxning av häckningsmiljöerna. Under april-maj kommer ljungpiparna tillbaka från sina övervintringsområden. De fyra päronformiga äggen , gulbruna till olivbruna med bruna fläckar på, läggs i södra Sverige under slutet av april, i fjällen först i juni. De ligger i en rätt djup grop fodrad med strån, fjolårslöv eller lavar. Båda könen ruvar 27 till 28 dygn och de hjälps sedan åt med vården om ungarna, som är flygga efter ungefär fyra veckor. Födan består i stor utsträckning av insekter, men blötdjur, maskar och inte minst bär ingår i dieten.

Höststräcket börjar i juli och pågår till in november, ja vissa år stannar flockar kvar ännu i december. Övervintringsområdet ligger i Väst- och Sydvästeuropa.