Typiska kännetecken:
15 cm. Något mindre än gråsparven, som den ofta förväxlas med. Könen är svåra att skilja åt, men gemensamt är den chokladbruna hättan, den vita kinden med en svart fläck samt den gråvita halsringen. Förekommer i I trädgårdar, parker, bebyggelse, huvudsakligen i södra, men även i mellersta Sverige. Inte lika bunden till människan som gråsparven. Äter insekter och ogräsfrön. Lätet liknar gråsparvens, men något mera klangfullt. Den tjattrar mera och sången är en enkel och monoton ramsa sammansatt av lockläten. Häckar ofta i ihåliga träd i parker och alléer, under tegelpannor och i bland även i fågelholkar. Boet byggs av båda könen och består av halm, grässtrån samt fjädrar. Bildar livslånga äktenskap. De gamla pilfinkarna är utpräglade stannfåglar, vilka stannar kvar på häckningsplatserna året om. Ungfåglarna är betydligt rörligare, men brukar inte heller de sprida sig mer än ett par mil. Den har jämfört med gråsparven en betydligt sydligare tyngdpunkt i sin förekomst i landet. Pilfinken är jämfört med gråsparven mindre bunden till tätbebyggelse och är mer av en trädgårdsfågel, vilket troligen är bakgrunden till att den har en mycket tätare förekomst på det sydsvenska höglandet. Den svenska populationen uppskattas till 400.000 – 900.000 par.