Typiska kännetecken:
33 cm. Stor som en duva. Brunsvart fågel med vita undre stjärttäckare och en vit rand längs med kroppssidorna. Röd näbb med röd panna.Finns i södra och mellersta Sverige, upp till södra Dalarna. Sällsynt längre norrut längs med Norrlandskusten. Äter vattenväxter, frön och bär, samt insekter, maskar och sniglar. Lätet är ett högljutt, tvåstavigt kraxande, ”kr-r-rk”.Häckar i näringsrika vatten med riklig vegetation. Ofta dammar, småvatten och långsamt rinnande åar. Eftersom rörhönan inte flyttar så långt söderut påverkas den av huruvida vintrarna är hårda eller milda. Serier av kalla vintrar kan ge upphov till kraftiga nedgångar av beståndet, som det sedan tar flera år att bygga upp igen. Till skillnad från sothönan, så har rörhönan inte lyckats kolonisera kusterna i samma utsträckning. Rörhönan är väldigt svårinventerad genom sin anknytning till småvatten, ibland totalt igenvuxna sådana. Det svenska beståndet uppskattas idag till mellan 2.000 till 4.000 par. De vanligen fem till elva äggen är brunaktigt vitgrå med rödaktiga och askblå fläckar. De läggs i april eller maj och ruvas av båda föräldrarna i 19 till 22 dygn. Ungarna använder sedan plattformarna som sina nattkvarter. De är beroende av sina föräldrar i ca. fem veckor. Rörhönan lägger ofta två kullar. Man har iakttagit, liksom hos sothönan, att äldre ungar hjälper till med att mata yngre. Födan består till 75% av vegetabilier, blad av vattenväxter, frön och bär, samt i övrigt av insekter, maskar, snäckor och sniglar .I september till november flyttar rörhönsen huvudsakligen till västra och södra Europa. De är utpräglade nattflyttare. Åtskilliga övervintrar emellertid i de sydligaste delarna av Sverige. I mars och april sker återkomsten.