Typiska kännetecken:
18 cm. Lätt att känna igen med sin tofs på huvudet och sin brungråa dräkt. Gul teckning på vingarna och gul stjärtspets. En typisk Norrländsk fågel som helst häckar i norra Norrlands skogsland. Under häckningstiden lever den till stor del av insekter, framför allt myggor och bäcksländor. Under resten av året är den en utpräglad bär och fruktätare, speciellt då koncentrerad på rönnbär. Lätet är ett dallrande metalliskt ”sirrrr”. Ofta hör man detta från flockar, varvid ljudstyrkan varierar. Boet som består i huvudsak av lavar och mossa, placeras två till fyra meter upp i en gran eller tall. Invändigt fodras boet med hår, dun och fjädrar. Denna vackert silvergrå fågel ser vi i södra och mellersta Sverige bara under höst och vinter. Den kommer då ofta i stora flockar och plundrar rönnar och oxlar, och man anser att han förebådar kyla. Sidensvansen är en utpräglad invasionsfågel, och ungefär vart tionde år kan flockar på tusentals fåglar dra ner över landet. Förr trodde man då att dessa vintrar skulle bli speciellt stränga. Dessa invasionsflockar kommer i huvudsak från norra Ryssland. Eftersom sidensvansen är en mycket tillbakadragen fågel och svår att inventera så blir antalet häckningar i Sverige svårbedömt. Särskilt som antalet häckande par varierar kraftigt år från år. Medan det vissa år kanske bara häckar 1.000 par så kan det andra år kanske bli upp till 50.000 par. Under september till oktober börjar flyttningen söderut och är tillgången på bär dåligt i Sverige kan den fortsätta ända ner till de södra delarna av Europa. Återkommer sedan till sina häckningsplatser tidigt, ofta innan snön och isen smält bort.