Typiska kännetecken:
51 cm. Stor och framtill väldigt bred näbb. Hannen har vitt bröst med rödbruna sidor och ljusblå framkant på vingarna. Honan brunspräclkig.
Häckar sällsynt till sparsamt i södra delarna av Sverige med en viss koncentration till de östra delarna. I Norrland förekommer den mycket sällsynt.Äter vatteninsekter, små kräftdjur och snäckor samt även alger och vattenväxter. Om våren låter hannen höra ett dovt nasalt läte som kan återges med ”hnock, hnockock, hnock”. Honans läte låter mer som en gräsand.Häckningen sker vid grunda näringsrika sjöar eller vikar. Gärna översvämmade strandängar. Boet placeras vanligen i en tuva på en fuktig strandäng eller i vassen. Äggen, som är 6-11 i antalet, är blekt gula med blankt skal. Ruvningstiden är 23-25 dagar. Efter ca. 2 månader är ungarna flygfärdiga.Skedanden trivs bäst i näringsrika och mycket grunda träsksjöar, omgivna av sanka ängsmarker, eller grunda vikar vid skärgården. I många av dessa skärgårdsområden är den så gott som helt bunden till måsfågelkolonierna, där den finner skydd mot kråkor och andra äggrövare. Skedanden uppträder ofta parvis eller familjevis, och de bildar sällan flockar som andra änder.Ett intressant beteende som kan iakttas hos skedanden är att fåglarna simmar i rad tätt efter varandra, så att varje fågels näbb snattrar i vattenbrynet tätt bakom den närmast framförvarandes stjärt. Genom detta beteende, som observerats redan hos de små ungarna, virvlar skedanden upp små vattenorganismer som de sedan silar i sig.Under augusti och september börjar flyttningen söderut ner mot södra Europa och ända ner till Kenya i Afrika. Sålunda är skedanden en av de änder som flyttar längs söderut av våra änder. Övervintrande skedänder är därför mycket ovanligt. Återkomsten sker i april.