Typiska kännetecken:
40 – 46 cm. Hjässan har två mörka, längsgående band vilka markerar ett tydligare ögonbrynsstreck och bildar en ljus ”mittbena” på huvudet. Finnes: Häckar på fjällhedar, myrar, mossor och ängar i norra delarna av landet. Äter: Insekter men ibland även bär. Läte: Vanligast en något hackande drill ”pu hu hu hu hu hu”. Mindre flöjtande än storspovens.Häckar: Boet består av en grop i en tuva på marken. De normalt fyra äggen är olivgröna eller brungula med bruna och grå fläckar. De ligger helt öppet i en grop bland ljung och kråkbärsris eller i en tuva. Bogropen är oftast fodrad med torra löv, strån eller bärris. De flesta kullarna är fulltaliga i slutet av maj eller i första hälften av juni, olika tidigt alltefter vårvädret i Norrland. Båda makarna ruvar, och ruvningstiden är 27 dygn. Båda makarna stannar också hos ungarna, till dessa kan klara sig själva, vilket inträffar efter omkring fyra veckor. Liksom storspoven är denna art effektiv försvarare av revir, bo och ungar. Den icke ruvande fågeln håller vakt från en talltopp eller en sten. Till och med korpen får ge sig av inför småspovens attacker. Småspoven livnär sig på häckplatserna i stor utsträckning av kråkbär och andra vegetabilier. Insekter av olika slag förtärs också i myckenhet och i vissa trakter även maskar och snäckor. Under flyttningen och i övervintringsområdena ingår kräft- och blötdjur mera allmänt i födan. Höststräcket börjar i slutet av juni och pågår till in i september. Sträckningen är mot söder och sydväst, och vinterkvarteren ligger åtminstone till stor del i Afrika Vårsträcket passerar i slutet av april och i maj. Småspovarna flyger då högt och rastar ej i större antal i södra Sverige.