Typiska kännetecken:
46 cm. Områdets största hackspett. Helsvart med endast rött på huvudet. Honan bara röd i nacken. Häckar i hela landet med undantag för fjällen med omgivande björkskogsregioner.
Föredrar sin häckning i högstammig skog, både barr-, och lövskog. Väljer ofta en reslig tall eller asp som boträd. Helst högt upp på mellan 5 till 10 meters höjd. Lever till stor del på myror, men även andra insekter och skalbaggar.Lätet är ett vittljudande starkt ”kly-kly-kly” som påminner mycket om gröngölingens läte. Har även ett långt utdraget klagande läte. På relativt hög höjd, mellan fem till tio meter, hackar spillkråkan ut sitt bohål. Ingångsöppningen är oval och bokammaren ofta över en halv meter, ibland upp till en meter djup. Arbetet med att hacka ut barnkammaren kan ta upp till en månad, och båda föräldrarna hjälps åt. Ofta hackas ett nytt bohål upp varje år. Kullen består av tre till sex ägg som läggs i slutet av april eller början av maj. De ruvas av båda föräldrarna och efter endast tolv till fjorton dagar kläcks äggen. Förvånansvärt kort tid för en så stor fågel. Under den första veckan värms ungarna nästan ständigt, men skulle de lämnas ensamma i boet packar de ihop sig som en ”värmepyramid”, d.v.s. att de sitter på sina fötter och lutar sig mot varandra. Formationen hjälper dessutom ungarna att hålla upp sina tunga huvuden till dess föräldrarna kommer med mat. Ungarna matas med föda som stöts upp av föräldrarna. Det svenska beståndet av spillkråkor beräknas till 20.000 till 30.000 par. Under vintern stannar som regel de äldre spillkråkorna vid boplatsen medan ungfåglarna kan ge sig iväg på längre strövtåg.