Tofsvipa

Typiska kännetecken:
28-31 cm. Har en lång nacktofs. Hanen har svart strupe och bröstband samt grönskimrande mörk rygg. Honan har något mattare färger och är oftast ljusare kring näbbroten. Honan har dessutom vita fjädrar insprängda i den svarta strupen. Har breda vingar som är ljusa på undersidan och mörka på ovansidan. Förekommer på åkrar, sankmarker, betesmarker och myrar över hela landet. Dess förekomst avtar dock norrut. Äter: Insekter, vegetabilier, sniglar och maskar. Läte: Har ängsliga läten som är mycket ljudliga. De hörs även nattetid. Häckar på fält, ängar och sankmarker. På senare tid även på klippiga öar i skärgården. Boet består av en grop eller en bale i en tuva. Honan står till största delen för ruvningen som varar 29 dygn.ofsvipan är en av våra tidigaste vår- och sommargäster. Den kommer i februari – april och flyttar i juni – oktober till Västeuropa och till de västra Medelhavsländerna. Arten häckar spritt i södra och mellersta Sverige upp till mellersta Värmland, centrala Dalarna och längs Norrlandkusten till södra Ångermanland. Förekomsten i landets norra delar är mycket mer lokal, där en koncentration till älvdalar och jordbruksmarker kan ses. I sparsama till sällsynta fall häckar den dock på våta myrar över stora delar av Norrlands inland.

I