Valrossar lever i stora flockar vid kusten av arktiska öar och på isen runt nordpolen. Utanför parningstiden lever honor och hanar separat. Det finns en stark hierarki som beror på storleken av huggtänderna (rossarna) och kropparna. Särskild mellan hanarna sker många strider om eftertraktade liggplatser eller annat. När hotelser inte räcker slåss de med huggtänderna så att de får blodiga sår. Vid parningstiden samlas bägge könen i stora flockar som sträcker sig över 100 km på kustlinjen med några tusen individer. Unga och svaga hanar trängs till utkanten. I genomsnitt går det 8 honor på en hane. Också här sker häftiga strider mellan hanarna. Parningen sker troligtvis i vattnet. Äggen vilar några månader innan dräktigheten börjar. Därför föds ungarna 10 till 11 månader efter parningen. Det blir bara en kalv per ko som vid födelsen väger lite över 60 kg. Kalvarna är cirka 1 meter långa och när de föds kan de med en gång simma. Efter två år slutar honan att ge di men kalven stannar ett tag till vid kon. Honor blir könsmogna efter 6-7 år och hanar efter 9-12 år. En valross kan bli 40 år gammal.Valrossarna hittar sin föda i havet, vanligen på 10 till 50 meters djup. Därför dyker de ibland längre än 30 minuter men vanligen är de 2 till 10 minuter under vattenytan. Huvudsakligen lever de av musslor, snäckor och kräftdjur. Bytets skal brytas sönder med hjälp av tungan.  Arten äter även fisk, och ensamma hanar tar sällsynt små exemplar av andra sälarter eller till och med mindre valar. Vid födosöket borstar de havsbotten med skäggen. Huggtänderna används inte för att komma åt födan.I det vilda har de nästan inga fiender. Isbjörnar provar ibland att skrämma flocken för att komma åt unga valrossar men de anfaller sällan vuxna valrossar.På land har valrossar höga läten. Under vatten förekommer läten som påminner om kyrkklockornas ljud eller skrapande samt klickande läten. Klickljuden pekar på att valrossen navigerar med hjälp av ekolokalisering men därför finns inga bevis.