.

Typiska kännetecken:
65-90 cm. Tuppen omisskännlig med sina stora röda nakna partier på huvudsidorna. I övrigt metallskimrande i orangea färger. Honan brunspräcklig. Häckar på öppna ängsmarker, odlingsmarker och betesmarker.  mer eller mindre allmänt i landets södra delar upp till norra delarna av Uppland. Förekommer mer sporadiskt längre norrut. Lever såväl av animaliskt som vegetabilisk kost. Huvudsakligen av gröna växtdelar, frön, skott och knoppar. Lätet är ett vittljudande, skrällande läte med två stavelser som ofta åtföljs av bullrande vingslag.
Fasanen är ingen naturlig art för den svenska faunan. Redan 1740 gjordes försök med inplanteringar men det var först i slutet av 18oo-talet som det lyckades ordentligt.