Typiska kännetecken:
16,5 cm. En relativt långstjärtad fältsparv. En gammal individ har brunstreckat gult huvud och bröst. På våren kan hanen vara kraftigt gul på huvudet med inslag av mörka streck. Honan har däremot alltid mer diskreta färger och mer streckad. En ungfågel liknar honan, men kan under sitt första levnadsår, på hösten, nästan helt sakna gult i dräkten.Finns i buskmarker, beteshagar och skogsbryn samt på hyggen över hela landet med tyngdpunkt över de södra och mellersta delarna. Äter frön och i viss mån även knoppar. Under sommaren äter den också insekter, mask och andra smådjur.Gulsparvens sång är mycket karakterisisk (den räknar till sju), men den varierar mellan individerna. Har även ett tunt, vibrerande läte.Häckar i snåriga och täta skogs- eller buskområden. Boskålen består av gräs, rottrådar, mossa, hår och fjädrar och placeras väl dolt på marken bland ris eller i skyddande vegetation, ibland även lågt i en tät buske. Honan ruvar ensam äggen, medan båda parter hjälper till med att mata ungarna. De flesta nordliga populationerna flyttar nästan regelbundet till södra Sverige, Danmark och Finland under vintern, medan bestånden i de mellersta och södra delarna av landet är mer stationära och uppehåller sig oftast i samma område året om. Gulsparv är landskapsfågel för Närke.