Ladusvala

Typiska kännetecken:
19 cm. Våran vanligaste svala. Känns lätt igen på den rödbruna strupen och pannan. De vuxna fåglarna har långa stjärtspröt medan ungarna däremot har kortare kluven stjärt. Ovansidan glänsande blåsvart och undersidan vit eller gräddvit.Förekommer spridd över hela landet, från Skåne till Torne lappmark. Ladusvalan häckar allmänt i södra och mellersta Sverige, medan den finns mer sparsam Norrland. Äter insekter som fångas i flykten. En talför fågel som med sina ljudliga läten livar upp på bondgårdar och små samhällen. Under flykten hörs ofta muntra och snärtiga ”vitt, vitt” som ofta upprepas. Varningslätet är ett skarpt ”siflitt” eller ”flitt-flitt”. Sången utgörs av ett livligt kvittrande utan någon fast uppbyggnad. Ingen fågel har väl blivit så beroende av mänsklig bebyggelse som ladusvalan. Boet placerar hon helst på insidan av lador, logar eller garage. Ibland kan man även hitta bon under någon brygga eller bro. Ladusvalan formar sitt bo till en öppen lerskål som förstärkts med växtdelar och som på insidan fodras med fjädrar. Namnet ladusvala har den fått, precis som man kan gissa, för sin vana att bygga sitt bo i lador. Som regel lägger ladusvalan fyra eller fem ägg, men i enstaka fall kan det bli ända upp till åtta ägg. Äggen är vita med rödbruna prickar och ruvas av honan i ungefär femton dygn. Efter tre veckor är ungarna flygfärdiga och föräldrarna börjar snart med sin andra kull. Ibland kan det även bli tre kullar beroende på väder och födotillgång. De utflugna ungarna sitter gärna uppradade på ledningstrådar och blir matade av sina föräldrar. På sensommaren blir dessa sällskap allt större. Mot kvällarna brukar då ladusvalorna jaga, ofta i väldiga flockar, över sjöarnas vassar, där de sedan slår sig ned för att övernatta. I september flyttar ladusvalan ner till mellersta och södra Afrika. Under senare hälften av april eller början av maj återkommer ladusvalan till Sverige, och brukar då vara den tidigaste av våra svalor som anländer.