Typiska kännetecken:
50 cm. Stor skogshönsfågel. Tuppens fjäderdräkt är glänsande blåsvart, klarröda valkar över ögonen och stjärten är lyrformad i svart på ovansidan ock vitt på undersidan. I flykten syns de rundade vita vingundersidorna och på den svarta ovansidan framträder tydligt ett vitt vingband. Hönan och ungfågeln är spräckligt gråbruna med en lätt kluven stjärt.Förekommer mer eller mindre allmänt i södra Sverige, men blir mer och mer ovanlig ju längre upp i norr man kommer. Föredrar öppna skogsmarker såsom hedar, mossar och kalhyggen. Går ibland upp på grusade skogsvägar för att äta småsten som hjälp till matsmältningen.Födan består huvudsakligen av bär, björkknoppar frön och skott. Under sommaren äter ungfåglarna också insekter, larver och andra smådjur.Tuppens läte är en tvåstavig väsning. Hönan ett skrockande ”kock, kock”. Orrspelet består av en rad olika bubblande och pyschande läten.
Orrhönan lägger sitt bo på marken, vanligen under en buske eller dolt av ljung och bärris.