Typiska kännetecken:
14-15 cm. Den största av de europeiska mesarna. Har svart huvud med vit kindfläck och svart mittband längs den gula undersidan. Det svarta bandet är bredare hos hanen, framförallt på buken. Ryggen är olivgrön, medan stjärt och vingar är blåaktiga. Näbben är ganska grov.Finns i hela landet i de flesta biotoper, såsom trädgårdar, parker, löv- och blandskogar, men mindre vanlig i Norrlands inland. Äter: Insekter, frön, talg och bröd. Läte:
Har förmodligen en av de mest rika lätesreportoarerna av alla svenska fåglar och lätena varierar ganska mycket mellan individerna. Ett vanligt tema är ett repeterande ”filande” – ti-ta –ti-ta Häckar I fågelholkar, ihåliga träd, i ventiler och på liknande ställen.Talgoxen är huvudsakligen en stannfågel, även om den vissa år kan lämna landet till följd av näringsbrist. Den har sedan 1975 uppvisat en mycket stabil populationsstorlek och år 1999 uppskattades antalet till 1.500.000 – 3.000.000 par. Kanske beror framgången på dess goda anpassningsförmåga till olika miljöer. Den häckar t.o.m. i sterila industrimiljöer förutsatt att där finns åtminstone enstaka träd eller busksamlingar. Favoritmiljön är dock lövskogar, där tätheterna under mycket goda förhållanden kan uppgå till flera hundra par per kvadratkilometer. Deras bon byggs i ihåliga träd, postlådor, ventiler, under taktegel, brovalv och den har även observerats i en bebodd bikupa, men helst väljer talgoxen holkar, vilket det tyvärr finns för lite av idag.